Jag bygger med tistelfjun, ett rum runt mig själv.
Som om minnena vore drömmar.

Förbereder mig inför fotograferingen. Drar ut fjunet ur den utblommade tisteln. Det vecklar ut sig, slår ut vingarna som en flygfärdig. Ett efter ett, tillsammans bildar fjunen kedjor. Som molekyler fäster de vid varandra, bygger. Bilder far genom huvudet, känner åter hur stjälkarna tuschar de bara benen. Tänker ingenting. Minns de lätta som förs av vinden, de ser ut som insekter! Fortsätter att plocka, behöver så många. Vissa fjun ger motstånd innan fröet släpper korgen. Andra trillar ut likt i ett trolleritrick-som en oändlig rad av näsdukar flödande ur magikerns hatt. Den växande högen av fjun darrar, levande men ändå ovillig att röra sig. Håller om molnet av fjun, varmt. Förnimmer den nyfödda babyns hår. Damm, partiklar samlas till tussar, lägger sig som ett lager. Ett dammtäcke; omsluts; som om jag vore ett ting som som lämnats kvar i det övergivna huset.

Foto Hans Johansson
Och tack till Kenneth Pils och Mirjam Lagergren