Berättelser om / Stories About - - Textilmuseet

Berättelser om/Stories About (in English below)

I utställningen Berättelser om/Stories About möts vi av verk där textila material och metoder används konstnärligt för att förstå, diskutera och beskriva något i den samtid vi lever i. Åtta konstnärer berättar här om exploatering av landskap, om människor på flykt, om globala kretslopp eller om små vardagshändelser som omger oss.

Textilens inneboende egenskap av att vara så intimt kopplade till oss som människor, gör den till bärare av minnen, associationer och betydelser – textilierna blir laddade av den tid vi lever i. De utställande konstnärerna kan sägas använda sig av just denna potential i sina gestaltningar. Samtidigt träder verkens många gånger tidskrävande tillblivelseprocesser fram som också de betydelsefulla. Stygn har lagts vid stygn, en väv har sakta vuxit fram, en lapp har noggrant fogats samman med en annan lapp – hur något har tillverkats synliggörs i gestaltningen och blir på så sätt en väsentlig del av berättelsen.

Utställningen Berättelser om/Stories About är producerad av nätverket Fiber Art Sweden, FAS, i samarbete med Borås Textilmuseum. Som kurator för utställningen står konstnären Inger Bergström. De medverkande konstnärerna är Hildur Bjarnadóttir, Elizabet Christiansson, Maria Hägglund, Aida Miron, Monica Nilsson, Johan Strandahl, Maria Wahlgren och Serhed Waledkhani.

Om konstnärerna:

Hildur Bjarnadóttir bor och verkar på Island. Hon är professor vid Konsthögskolan i Reykjavik och disputerade 2017 vid Konsthögskolan i Bergen med projektet Textiles in the extended field of painting.
                             Hildur Bjarnadóttir undersöker i sina verk teman kring plats och tillhörighet, ekologi och miljö. Hon utgår från en specifik bit land där hon nu bor och verkar. Den växtlighet som finns på platsen ser hon som en slags inspelningsutrustning som fångar upp information och signaler från omgivande ekologiska och sociala system. Bjarnadóttir kan sägas utvinna denna information genom att använda platsens växter till att färga garn som sedan får utgöra varp och inslag i serier av vävda bilder. På utställningen får vi ta del av en mindre serie av dessa verk.

Elizabet Christiansson och Maria Wahlgren har båda en MFA från Konstfack i Stockholm.
                             Under en längre tidsperiod har konstnärerna Maria Wahlgren och Elizabet Christiansson arbetat med en slags stafettbroderi. Boende på olika platser i Sverige har de enligt ett bestämt tidsschema antecknat och broderat något som de sett eller upplevt i sin närmiljö – som en ögonblicksbild från den plats de just där och då befinner sig på: en gatuskylt, en simdyna, en tanke. Broderierna får sedan utgöra ett material i en skulptural gestaltning, de monteras mot två stora former – ett N och ett U. Verket möter oss med något som skulle kunna vara en uppmaning och också en berättelse om vad konstnärerna själva har utsatt sig för: att försöka greppa ett nu!

Maria Hägglund har en MFA från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg.
                             I Maria Hägglunds serie av broderade bilder möter vi motiv som tycks vilja beskriva något vi inte riktigt kan greppa. Verken bygger på fotografier som tagits under någon hundradels sekund, ögonblicksbilder som blir minnen av förfluten tid. Broderierna har sedan växt fram med hjälp små enkla stygn i en komplex ordning som sammanfaller till något som av ögat registreras som en bild, en helhet. Genom de broderade bildernas arbetsintensiva tillblivelse får de flyktigt fotograferade händelserna en angelägenhet som sträcker ut sig i tid. Skogen är scenen för dessa förtätade ögonblick, en plats som både kan upplevas farlig och samtidigt skyddande. Kanske en sinnesplats som kan spegla ett själsligt panorama – en utblick blir även en blick riktad inåt.

Aida Miron bor och verkar i NYC. Hon är utbildad inom arkitektur och har även en MFA från Konstakademin i Trondheim.
                             Aida Mirons konstnärliga praktik bygger på en metod där kartläggning och forskning får en framträdande plats och där teman som exempelvis geopolitik behandlas. De två verken vi ser på utställningen är exempel ur detta omfattande arbete. Genom det textila materialet och de textila metoderna gestaltas konkreta exempel av geopolitiskt våld på den sydamerikanska kontinenten. I det ena verket tecknas med nål och tråd exploateringen av landskap för utvinning av guld, i det andra är det ett gigantiskt infrastrukturprojekt som granskas. Tråden och det textila materialet utgör medlet att berätta – stygn för stygn broderar konstnären fram exploateringens konsekvenser.

Monica Nilsson har en MFA från Konstfack i Stockholm. Hon var den första konstnären att erhålla The Nordic Textile Award, år 2000.
                             Våra kläder befinner sig i ett pågående globalt kretslopp: ett nytt plagg köps, det slängs eller fraktas iväg till en annan kontinent eller hamnar det i den trendiga andrahandsbutiken. Kläderna har på detta sätt ett till synes evigt liv. Det stora omloppet av kläder är också ett tecken på överkonsumtion och en produktion som medför stor miljöpåverkan. Nilssons största verk på utställningen handlar just om denna globala situation vi alla mer eller mindre är fångade i. Verket kan beskrivas som ett monumentalt hyllsystem, där de vikta kläderna utgör pixlar i en bild som framträder: den liggande åttan, tecknet för evighet och för cirkulation. De kläder Nilsson har använt sig av är de allra längst ner i systemet, de som inte ens går att skänka bort. I ytterligare verk är det samlingar av dukar och linnetextilier som får utgöra byggstenar i en skulptural gestaltning. Här rör det sig om textilier som en gång ansetts haft ett stort värde men som idag tappat sin status.

Johan Strandahl har en MFA från Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
                             Johan Strandahls verk på utställningen kan beskrivas som en gestaltning av en textil process där camoflage-mönstrade militärkläder utgör en startpunkt. Vi ser spår av processens olika stadier: ur de mönstrade plaggen har bit för bit klippts ut, varje färgton för sig. På ett par träbockar, sammanfogade endast med enkla tvingar, ligger rullar av monokroma tyger i olika valörer. På golvet nedanför ligger klippt material som ännu ej tycks ha gått vidare i processen. Vi förstår en tidskrävande och kanske en till synes meningslös tillblivelseprocess där de urklippta färgsorterade bitarna nu sytts samman igen. Militärkläder, med associationer till krig och fruktan, återbördas i konstnärens händer till det ”ofarliga” material det en gång var – en avmilitariserande process.

Serhed Waledkhani bor och verkar i Bærum och har en MFA från Konstakademin i Trondheim.
                             Med utgångspunkt i sin egen historia som kurd och flykting arbetar Serhed Waledkhani med olika uttryck som tematiserar identitet och utanförskap. Den platsspecifika installationen i utställningen byggs upp kring en tecknad stop-motion-animation. Med en intensitet tecknar Waledkhani på ett och samma papper, så att spåren av det övertecknade ständigt hänger sig kvar i bilden. Animationen berättar skissartat och fragmentariskt om miljön i flyktingläger: ett hav av tält, lastbilskolonner osv. Framför och runt omkring projiceringen, ut i rummet, är färgade trådar uppspända. De uppspända trådarna bryter och fångar upp projiceringens ljusströmmar samtidigt som trådarnas skuggor blir en del av berättelsen.

Om Fiber Art Sweden, FAS:

Fiber Art Sweden, FAS, är ett nätverk av konstnärer som verkar med textila medel och metoder – och som strävar efter att befrämja diskussionen och idéutbytet i den textila intressesfären. FAS bildades 1998 och har sedan dess kontinuerligt och konsekvent med sin aktivitet uppsökt nya platser och sammanhang. Curerade utställningar har tagit plats på exempelvis Hallwylska museet, Eskilstuna konstmuseum, Aguélimuseet och Norrköpings konstmuseum. Seminarier har arrangerats på bland annat Moderna Museet och Konstnärshuset. FAS tilldelades 2011 års BUS-pris (Bildkonst Upphovsrätt i Sverige) för "sitt moderna sätt att närma sig textilkonsten och göra den till en bredare del av konsten i samhället".

Inger Bergström har en MFA från Konstfack och en filosofie masterexamen från Södertörns högskola. Under åren 2005 – 2012 var hon professor på Konstfack i Stockholm. Dessförinnan verkade hon som professor under fyra år på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg.

Kontakt:
Malena Karlsson
malena.karlsson@boras.se
+46 (0)76 888 89 57

Inger Bergström
ingerbergstrom@live.se
+46 (0)73 996 65 36

Presskontakt:
Louise Sjöström
louise.sjostrom@boras.se
+46 (0)76 888 85 88

 

The Berättelser om/Stories About exhibition consists of artworks in which textile materials and methods are used to describe, discuss and understand the pressing issues of our time. Here, eight artists present stories relating to the exploitation of landscapes, refugees, global life cycles and everyday occurrences in our surroundings.

Every day of our lives, we surround ourselves with textiles. One of the distinctive characteristics of textile materials is their intimate connection to us as human beings. This intrinsic property means that textiles are carriers of memories, associations, and meanings – textiles become suffused with the atmosphere of the times we live in. The exhibiting artists use precisely this potential when they mediate their ideas through artworks.

The often time-consuming process of creation of the works is here accorded an importance. Stitches have been laid atop stitches, a weave has slowly emerged, a patch has been carefully joined to another – the process of creating becomes visible, and is thus an essential part of the story.

The Berättelser om/Stories About exhibition is important because it both highlights the complexity of our age and reflects the recent interest in communicating via materiality within the field of contemporary art. The exhibition was produced in collaboration with Fiber Art Sweden (FAS), a network of artists who work with textile means and methods and strive to promote discussions and exchanges of ideas. The curator of the exhibition is the artist Inger Bergström.

Hildur Bjarnadóttir lives and works in Iceland. She is a professor at the Iceland University of the Arts, Reykjavik, and defended her PhD thesis project – Textiles in the extended field of painting – at the Faculty of Fine Art, Music and Design in Bergen, Norway in 2017.

In her works, Hildur Bjarnadóttir investigates the themes of places and belonging and ecology and the environment. Her work takes a specific piece of land – where she now lives and works – as a starting point. She sees the vegetation that exists in the place as a form of recording equipment that picks up information and signals from ecological and social systems. Bjarnadóttir can be said to extract this information by using the plants to dye yarns, which then become the warps and wefts of woven pictures. This exhibition showcases a series of small-scale examples of these works.

Elizabet Christiansson and Maria Wahlgren both have MFAs from the Konstfack University of Arts, Crafts and Design, Stockholm.
The artists Maria Wahlgren and Elizabet Christiansson have been working on what could be termed ‘relay embroidery’ for a long period of time. Living in different parts of Sweden and working according to a set time schedule, they embroider things that they have seen or experienced in their local environments, creating on-the-spot accounts of the time and place they exist in: a street sign, a swimming float, a thought. The embroideries then become the material in a sculptural artwork; they are mounted on two large letters – an ‘N’ and a ‘U’ (‘now’ in Swedish). The work greets us with what could be a rallying cry, and a story of what the artists have exposed themselves to: trying to grasp the here and now!

Maria Hägglund has an MFA from the HDK Academy of Design and Craft, Gothenburg.
Maria Hägglund’s series of embroidered pictures present motifs that appear to describe something that we are not quite able to grasp. The works build on photographs that are taken in a hundredth of a second – on-the-spot accounts that become memories of the past. The embroideries then emerge through the use of small, simple stitches in a complex order that merge into something that the eye registers as a picture, a whole. The time-consuming process of creation of the embroidered pictures results in the fleeting photographed occurrences being accorded an importance that extends beyond the moment in time at which the photograph was captured. The forest is the stage for these densified moments – a place that can be perceived to be simultaneously dangerous and protective. It is perhaps a mental place that can constitute a spiritual panorama, which can also be a view directed inwards.

Aida Miron lives and works in NYC. She has degrees in architecture and an MFA from the Trondheim Academy of Fine Art.
Aida Miron’s artistic practice builds on a method in which mapping practices and research take a prominent position, and themes such as geopolitics are discussed. The two works shown in the exhibition, which are part of her extensive body of work, exemplify this approach. Through the textile material and textile methods, concrete examples of geopolitical violence on the South American continent are highlighted. In one, needle and thread were used to highlight the exploitation of landscapes for the extraction of gold; in the other, a gigantic infrastructural project is investigated. The thread and the textile material are a means of narration – stitch by stitch, the artist embroiders the consequences of exploitation.

Monica Nilsson has an MFA from the Konstfack University of Arts, Crafts and Design, Stockholm. In 2000, she was the first artist to be awarded The Nordic Textile Award.
Our clothes exist in an ongoing global cycle: a new garment is purchased and then thrown away, shipped to another continent, or ends up in a trendy second-hand store. In this way, clothes appear to possess eternal lives. The great circulation of clothes is also a sign of overconsumption and a production process that involves severe environmental impact. Nilsson’s largest piece in the exhibition deals with this global situation, which we are all more or less trapped in. The work can be described as a monumental shelving system, in which the folded clothes constitute pixels in an image that emerges: the horizontal number eight, the symbol of infinity and circulation. The clothes that Nilsson used are those at the very bottom of the system – those that cannot even be given away. In further works, collections of tablecloths and linen textiles constitute the building blocks of a sculptural artwork. Here, the focus is on textiles that were once considered to have a great value, but today have lost this status.

Johan Strandahl has an MFA from the Konstfack University of Arts, Crafts and Design, Stockholm.
Johan Strandahl’s work can be described as a reimagining of a textile process, in which camouflage-patterned military clothes constitute the starting point. We see traces of the different stages of the process, in that the patterned garments have been cut up such that each piece of material is one shade of colour. On a couple of wooden trestles, joined together using simple clamps, lie rolls of monochrome fabric in different shades. Pieces of material that appear to not yet have moved to the next stage of the process are on the floor. We are given to understand that the creation process is time-consuming and perhaps even meaningless, in that the cut-out, colour-sorted pieces are sewn back together again. Military clothing, with its associations with war and fear, is in the hands of the artist restored to the ‘harmless’ material that it once was – a demilitarising process.

Serhed Waledkhani lives and works in Bærum, and has an MFA from the Trondheim Academy of Fine Art.
With his background as a Kurd and refugee as a starting point, Serhed Waledkhani works with different expressions that thematise identity and the feeling of being an outsider. The site-specific installation in the exhibition is built around a somewhat jerkily drawn stop-motion animation. Waledkhani draws multiple images on a single piece of paper with great intensity, layering drawings on top of one another so that traces of the lower layers remain in the picture. The animation presents the environment of refugee camps in a sketch-like, fragmented manner: a sea of tents, columns of trucks, etc. In front of and around the projection, out into the room, coloured threads have been hung. These threads disrupt and capture the projector’s light, while simultaneously making the shadows of the threads part of the story.

About Fiber Art Sweden (FAS):

Fiber Art Sweden (FAS) is a network of artists who work with textile means and methods and strive to promote discussions and exchanges of ideas in the textile sphere of interest. FAS was founded in 1998, and since then has continually and consistently sought out new places and contexts. Curated exhibitions have taken place at, among others, the Hallwyl Museum, Eskilstuna konstmuseum (Eskilstuna Art Museum), Aguélimuseet (the Aguéli Museum), and Norrköpings konstmuseum (Norrköping Art Museum). Seminars have been arranged at centres including Moderna Museet (the Museum of Modern Art) and Konstnärshuset (the Artists’ House) in Stockholm. FAS received the 2011 BUS (Bildkonst Upphovsrätt i Sverige; Visual Arts Copyright Society in Sweden) Award for “their modern way of approaching textile art and broadening its platform as an artform in society”.